Emma Annas

Ibland förstår jag mig verkligen inte på folk. Jag har varit i den här situtationen alldeles för många gånger. Jag säger hela tiden till mig själv att inte hamn där. Men gång efter gång gör jag det ändå. Och det har inte blivit bättre att jag har flyttat 70 mil ifrån allt. Jag trodde jag skulle lämna det där bakom mig. Men ändå så är det kvar. Dom där känslorna och tankarna ekar i mitt huvud hela tiden och det går inte en minut utan att jag tänker på det/dig. Men jag har iaf bestämt mig att bollen ligger i dina händer den här gången. Jag tänker inte höra av mig, jag tänker inte störa dig som det känns som varje gång. Jag ger upp för ett ögonblick och ska försöka tänka på annat. Jag behöver inte dom tankarna i mitt huvud just nu när jag har tusen andra saker att tänka på och sakna. Så jag ger upp. Du gör som du vill. Men kom inte tillbaka när det är försent. Och be inte om ursäkt för något du inte gjort. Jag tror ändå inte på det. Nej nu ska jag sluta tänka och försöka se allt positivt istället. Jag mår ändå bättre än någonsin och jag är så fruktansvärt lycklig. Tack och god natt, nu ska jag mya ner mig med mina vänner och se film. Imorgon ska jag till skatteverket och skälla på dom lite mer. Dom är efterblivna här i norge!