Life is what you make it

Jag kommer aldrig att förstå vad det var jag gjorde. Jag undrar när tårarna ska sluta rinna. Finns det inget stopp? Finns det ingen gräns? Nej det gör nog inte det. Det är bara en stor klump utav saknad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0