Kära du.

Jag blir lika rädd varje gång. Lika orolig. Att jag kanske kommer stå där en dag utan dig. Dig som jag älskar mer än allt annat. Du som alltid varit en förebild för mig. Du som alltid ställt upp när jag frågat om hjälp. Vi har våra stunder när vi bråkar. Då jag kan slänga ur mig precis vad som hälst. Men jag menar aldrig det. För du är alltid du och jag älskar dig för den du är. Det går inte att förklara allt jag tänker just nu. Men du vet att om du ber om hjälp skulle jag offra mitt liv för dig. Bara du mår bra, bara du är lycklig. Så gör jag allt, ger dig allt. Allt du behöver. För du är det viktigaste i mitt liv. Jag älskar dig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0