Tack!
ojojojojoj vilken natt säger jag bara. Trodde inte att den skulle sluta så här nej.
Men vi hade väldigt trevligt hos daniel, mys på terrassen och dricka.
Senare på kvällen skulle vi gå och möta lite folk, jag orkade inte knyta skorna så jag hoppar upp på daniels axlar och det gick bra till en början. Men när jag ska hoppa ner så tappade jag balansen och det blev ett missförstånd mellan mig och daniel så jag ramlar med huvudet rakt ner i kullerstenarna i innerstan. Aj säger jag bara, jag kunde inte röra mig. Det kändes som att jag brutit alla ben i kroppen. Men riktigt så farlig var det inte :P När väl ambulansen var på plats hade jag så ont så jag bara skrek och det stod 100 pers runtomkring och sos gute var där och filmade.... pinsamt.
Stina åkte med mig i ambulansen och när jag hade kommit ner till sjukhuset var även stinas mamma och min mamma där. Felicia och henns mamma tog taxi ner med, men jag var helt borta så jag såg inte ens vem som pratade med mig. Sen kom markus inspringande i rummet och gud vad glad jag blev, han satt bredvid mig hela kvällen och höll mig hårt i handen. Det var det jag fick krafter av. Även kära jonte kom ner också. Jag ville bara sova men jag fick inte stänga ögonen. Jag blev piggare och piggare och kunde tillslut skratta :) runt halv 3-3 kommer dom tillbaka och säger att jag får åka hem. Det var det skönaste på länge, att få lägga sig ner i sängen och sova. Men det var inte det lättaste när man fick 100 sms i timmer och folk frågade hur det var och vad som hade hänt. Tack alla som brydde sig och hörde av sig.
Just nu har jag lyckats tagit mig ner till soffan, helt öm i kroppen ska jag försöka äta lite mat snart som jag inte har gjort på över ett dygn. Får se hur länge jag måste vila. Men ni som känner mig vet att det kommer bli max några timmar ;) sen är det bara ut och fira att det är sommar lov!
Men vi hade väldigt trevligt hos daniel, mys på terrassen och dricka.
Senare på kvällen skulle vi gå och möta lite folk, jag orkade inte knyta skorna så jag hoppar upp på daniels axlar och det gick bra till en början. Men när jag ska hoppa ner så tappade jag balansen och det blev ett missförstånd mellan mig och daniel så jag ramlar med huvudet rakt ner i kullerstenarna i innerstan. Aj säger jag bara, jag kunde inte röra mig. Det kändes som att jag brutit alla ben i kroppen. Men riktigt så farlig var det inte :P När väl ambulansen var på plats hade jag så ont så jag bara skrek och det stod 100 pers runtomkring och sos gute var där och filmade.... pinsamt.
Stina åkte med mig i ambulansen och när jag hade kommit ner till sjukhuset var även stinas mamma och min mamma där. Felicia och henns mamma tog taxi ner med, men jag var helt borta så jag såg inte ens vem som pratade med mig. Sen kom markus inspringande i rummet och gud vad glad jag blev, han satt bredvid mig hela kvällen och höll mig hårt i handen. Det var det jag fick krafter av. Även kära jonte kom ner också. Jag ville bara sova men jag fick inte stänga ögonen. Jag blev piggare och piggare och kunde tillslut skratta :) runt halv 3-3 kommer dom tillbaka och säger att jag får åka hem. Det var det skönaste på länge, att få lägga sig ner i sängen och sova. Men det var inte det lättaste när man fick 100 sms i timmer och folk frågade hur det var och vad som hade hänt. Tack alla som brydde sig och hörde av sig.
Just nu har jag lyckats tagit mig ner till soffan, helt öm i kroppen ska jag försöka äta lite mat snart som jag inte har gjort på över ett dygn. Får se hur länge jag måste vila. Men ni som känner mig vet att det kommer bli max några timmar ;) sen är det bara ut och fira att det är sommar lov!
Kommentarer
Trackback
