Emma Annas

Det var ett tag sen man skrev, har inte haft tid ork eller lust till någonting. I måndags blev allt kaos, då jag fick veta beslutet. Jag hade ju inte riktigt fattat att det var så nära slutet, och det kom som en chock, då mina ben vek sig. Min kraft tog slut och skolan var bara ett nej! Igår orkade jag mig upp på benen och gick iväg, det var hemskt! Idag känns det lite bättre, mina vänner gör ju så jag blir på bättre humör och det är jag riktigt glad över. Utan er skulle jag inte klara allt, och definitivt inte utan markus.

Idag fick jag äntligen min lön från det jag jobbade i julas, det behövde jag verkligen!

Mamma, jag älskar dig!