Emma Annas

jag tror jag aldrig riktigt förstått vad jag gått miste om. att den jag alltid kunde lita på den jag alltid gick till om jag hade problem är nästan som helt borta, vi pratar inte ens med varann längre. varför blev det såhär. jag älskade dig och du var min bästa vän. men nu är du som bort blåst. jag saknar dig så otroligt mycket och vill bara att det ska bli som förut igen, då jag gick till skolan för att få träffa dig, för jag visste att du alltid var på gott humör och gjorde en glad. alltid var pigg och sprang omkring. det är de jag verkligen saknar varje dag. det är tomt utan dig vid min sida. jag klarar lite lika mycket utan dig. vi har haft våra bråk, väldigt stora bråk, men på ett sätt har vi alltid hittat tillbaka till varann. nu har vi inte bråkat bara glidit i sär, men jag tror aldrig det kommer bli som förut, eller jag vet att det aldrig kommer bli som förut, även fast det är det jag vill. men att låta det blivit så här mellan dig och mig , är nog det sämsta jag gjort i hela mitt liv. för det finns ingen så bra vän som dig, som alltid ställde upp. du gjorde allt för mig. och jag är tacksam för allt. jag saknar dig